Idag har vi varit på Rallykursen.
Jag va lite skeptisk inför kvällens övningar...hade negativa tankar och det ska man ju inte ha.
Men så tänkte jag som så...blir det mycket snack så struntar jag i skyltarna, går bara fritt följ och gör något mellan skyltarna.
Jag hade mitt distinkta röstläge vilket jag har en känsla av ger en bättre säkerhet för mig och Nicita. Jag berömde med samma röstläge och hon fick även lite godis som belöning. Jag kände mig lugn och fokuserad när gjorde jag det senast och hon va tyst. Det fanns en liten liten antydan till ljud när vi värmde upp innan start men jag tror hon va tyst hela banan kanske något litet pip men det hörde jag inte.
När gick det så här bra...finns liksom inte kvar i mitt minne.
Vi går alltid banan 2 gången men jag sa till Anki att jag går inte den en gång till. Rätt tänkt. Men när man sitter och tittar på kurskompisarna vill man gärna mer. Kollade med Anki igen...nej det tycker jag inte du ska...tänk om det blir en massa ljud, men självklart gör du som du känner. Det va detta jag ville höra, ville ha en bekräftelse på att jag tänkte rätt. Sa det till Hanna...jag går inte en gång till...klokt säger hon.
När vi alla är klara och om det finns tid över tränar vi lite själva. Jag gick in på banan med Nicita, gick mellan skyltarna och gjorde några. Sen testade jag att göra vissa övningar med bara handtecken och kroppsspråk...gick kanon.
Testade sitt framför och backa 1, 2, 3 steg där vi alltid har massor med ljud...knäpptyst.
Kanske det finns lite hopp för oss :)
Å vilka kurskompisar vi har...bara så jäkla grymma. Å så har vi en grym instruktör.
Ja det kan inte bli bättre.
Vi kommer att fortsätta träna på samma sätt som den senaste vecka och hoppas hoppas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar