Nyårsafton!

Idag har jag, Marje och Ylva gått vår traditionella nyårspromenad i skogen med våra hundar. Idag blev det extra lång runda, det har varit ett kanonväder.
Sedan vänta grillkåtan där vi grillar korv och majskolvar, fikar med goefika och avslutar med att skåla i bubbel.

Som vanligt har det varit en fantastisk dag, vi har så otroligt roligt tillsammans och våra hundar fungerar så bra ihop. Idag blev Nicita lite uppvaktad, hon är i slutet av sitt löp.

Tiden går snabbt när man har roligt, vi var ute i nästan 6 timmar, så innan vi hade packat ihop och skulle dra oss hemåt hade det mörknat. Tur nog så är Marje en skogsmänniska, hon bor ju nästan mitt i skogen, så hon var utrustad med pannlampa, annars hade vi inte sett skogsvägen.

Hemma fortsatte jag och mannen vårt nyårsfirande med god mat och vin. Dom smäller som attan runt omkring vårt hus men Nicita bryr sig inte och Kaisa är ju döv, hon sover gott.

Vi önskar alla våra vänner ett riktigt
Gott Nytt År!

Några bilder från vår dag i skogen...

Söndagen den 29 december

Sista söndagen i månaden.
Då är det biokväll med tjejgänget. I kväll var vi först på restaurang Lotus och ät asiatisk mat...bara så gott och man fick så mycket mat så det fanns inte på kartan att man orkade äta upp. Vi har några tjejer som alltid ska ha dessert men i kväll avstod dom...fick inte plats med mer i magen.

Efter maten gick vi till Hemmakväll och köpte lite biogodis och sedan gick vi vidare till bion. Vi såg Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann...en film som inbjöd till många skratt.

Som vanligt blev det en kanonkväll...nu dröjer det en månad innan vi ses nästa gång.

Kaisa...

.....Kaaaisa
Henne kan man ju ropa på, hon hör ju inte.
Åkte till klubben med töserna, trodde vi skulle vara ensamma där...men så blev det inte. Vi gick den långa rastrundan, Kaisa i sele och flexi, Nicita fick springa lös.
När vi gått rundan träffade vi Anki så vi stod och tjabbade en stund, släppte töserna i rastgården. Tänkte att dom kan springa omkring lite, men dom stod mest hos oss...tokiga hundar.

Sen åkte alla hem så jag gick ut på planen, släppte Kaisa, jag tycker synd om henne som får gå kopplad den mesta tiden, Nicita fick springa efter en boll. Trodde att Kaisa skulle hålla sig hos oss...trodde alltså. Nej Kaisa börja lufsa iväg i sin egen lilla värld, jag ropade och hoppade, viftade med armarna, men hon varken hörde eller såg.
Jaja jag får gå och hämta henne men hon gick fortare och fortare som att hon kände på sig att jag var efter henne. Till slut slängde jag ett koppel efter henne för att få kontakt med henne men hon drog bara in rumpan och fortsatte sin egen väg.
Jag började springa, hon vände på huvudet och tittade på mig och började springa...måste sett komiskt ut. Men så fick hon syn på bilen och vände stegen dit...yes nu hade jag henne tack och lov. Så in med henne i bilen sen gick jag tillbaka till planen med Nicita. Blev lite träning men mest bus med bollen och sedan lite uppletande.

Ja lilla Kaisa...inte lätt att vara döv.

Vilken Jul!

Ojojoj vilken julafton vi hade.
Egentligen började den redan dagen innan med dom sista inköpen. Alla var trötta så vi beställde hem pizza innan vi bänkade oss framför tv:n...den stora matchen mellan Arsenal och Chelsea. En bra match som tyvärr blev mållös, hade ju hoppats på Chelseavinst, men man kan inte få allt.

Julafton sov vi länge, var på kyrkogården och tände ljus och planterade några hyacinter. Sen en fika innan det bar av till stallet, mocka och fixa mat. Så skulle Echo och Jojje hämtas in, usch så lerigt det var på vägen till hagen. Å nu var den lille fågeln där igen, har saknat honom.

Hem igen och kolla på Kalle Anka innan jag gick hem till Victor med hans julklapp. Så var det dags för julklappsspelet som sannerligen blev en kamp...precis som det ska vara.
Snart dags att börja laga julmaten, alla var samlade i köket och fick olika uppgifter. Vi skulle inte ha så mycket mat men det blev en hel del...

Efter maten var det dags för julklappsutdelningen och du milde tid så många julklappar vi hade. Ändå tyckte jag att vi inte hade köpt så många men köper man några då och då så har man inte samma koll på antalet.

Jag fick så många fina julklappar...måste ha varit riktigt snäll. Men det var 3 st som stack ut extra mycket.
En Chelseafleecefilt...trodde inte att det var sant...köpt i London...så glad och överraskad jag blev.
Så fick jag, trots att mannen tyckte det var fånigt att önska sig det, ett presentkort på 2 nya sommardäck.
Å sist men inte minst...2 gånger pratade vi med sonen via Skype, en gång på morgonen, kvällen hos honom, och sedan på kvällen, juldagsmorgon hos honom. Detta med Skype är kanon.

Juldagen blev det också en rejäl sovmorgon. Efter frukosten gick jag och Töserna en lång runda i skogen och när vi kom hem blev det ett träningspass för Nicita. Det blev vanlig lydnad, lite rally, apportering och uppletande, Kaisa fick leta godis.

Vad vi ska göra resten av dagen...ja det vet jag inte. Blir nog till att chilla framför tv:n, kanske titta på någon film eller kanske lösa korsord. Fick en korsordstidning i julstrumpan...

Men jag måste visa en bild på min fina filt...tror jag ska hänga upp den på väggen. Snart ska Ulla-Carin, en härlig hundkompis vars man är ett galet Chelseafans, åka till London och då ska hon köpa en Chelseamössa till mig.

Ha en fortsatt trevlig jul!

Kursavslutning

Igår hade vi kursavslutning i Rallylydnad Avancerad/Mästarklass.
Det har varit Ingrid med Bellman (Bus) en helt underbar goldenkille i sina bästa år (7 år). Han är full av energi och kan ibland få sina spel.
Marje med sin "lille" Oden...ja alltså han är en stor långhårig schäferhane ( Oden och min Kaisa har samma mamma så dom är nära släkt). Oden är en lugn hund och trots sin storlek är han otroligt smidig, vet precis var han har sin kropp.
Maggan med sina collietjejer, Agnes och Mitzie. Dessa 3 tjejer har gått från klarhet till klarhet...snacka om att utvecklas. I går sa vi att hundarna är som gummidockor, som dom kan böja på sina kroppar.
Ulrika med sina golden Äddi och Kakan. Tyvärr har Ulrika varit lite krasslig och därför inte varit med så många gånger. Men det vi har sett av dom så är dom på god väg...snart ser vi även dom på tävlingsbanan.

Jag har svårt att fatta att det redan har gått 7 veckor...vi har haft så himla kul.
Vi kommer alla att fortsätta träffas och träna, finslipa inför vårens tävlingssäsong men först ska vi alla ha lite jullov.

Vi avslutade kvällen med att titta på filmer, jag filmade dom när dom gick banan, och kommenterade och jag kan ärligt säga...vi hittar inte många avdrag. Dom är superduktiga och när man har så entusiastiska humoristiska kursdeltagare kan man inte annat än ha KUL.
Klubben bjöd på olika bärpajer och kaffe.

Sen hade våra härliga rallybrudar fixat varsin present till mig och Anki...dom är bara så gulliga.
Kolla bilden...en "flaskvagn" som Marje har gjort och i den har dom ställt en flaska med något mumsig att smutta på.

Tusen tack!

Tävling Hannas fredagscitat

http://kennelblagul.blogspot.se/2013/12/utlottning-den-som-gapar-efter-mycket.html?spref=fb

Denna bok vill jag vinna!!!

Klantig eller bara otur?

I söndags kväll när jag var ute en sista kisserunda med töserna gick jag bland husen, det är så fint nu med alla ljus.
Töserna gick så fint jämte mig, ingen som drog i kopplet. Några sekunder tittade jag bort och då passade Kaisa på att ställa sig framför mig. Vad händer då? Jo jag ramlar pladask över henne och landar på knäna, tar i med händerna, och vi gick på asfalt. Fy f-n så ont det gjorde...
Tack och lov hade jag tjocka vantar på mig, dom gick sönder men händerna klarade sig. Jag hade tjocka överdragsbyxor, dom gick det hål på men knäna slapp skrubbsår. Men att ramla på asfalt var inget kul. När jag låg på alla fyra kollar jag noga runt omkring mig så ingen ser mig...varför gör man så...men jag var helt ensam.
Sen var det bara att linka hem. Knäna svullnade och det gjorde riktigt ont i dom.
Hela natten hade jag mer eller mindre ont så det var svårt att sova. Min tanke var att bara det känns bättre i morgon så jag kan gå till jobbet...ville inte vara hemma igen.
Jo det gick väl hyfsat på morgonen. Visst gjorde det ont och visst var jag stel, men inget var brutet eller stukat. Men efter en dags springande på jobbet så talade dom om för mig att "Nu tar du det lugnt, låter oss vila och läka" 
Så måndagens hundträning fick vi avstå, fanns liksom inte på kartan att jag skulle kunna traska omkring på appellplanen.

Senare på kvällen började det göra mer och mer ont i vänster knä...var lite oroväckande. Hela natten hade jag så ont och när jag gick upp kunde jag inte stödja riktigt på benen. Måste erkänna att jag blev rädd...tänk om något ändå är "trasigt" i knäet. Efter ett antal värktabletter lyckades jag somna och sov några timmar.
På morgonen när jag skulle gå upp gjorde det så förbaskat ont men envis som jag är gav jag mig iväg...trodde att det skulle bli bättre när man är i lite rörelse.
Det har varit en jäkla tuff dag men jag tog mig igenom den..."duktig eller dum"...inte vet jag.
Men ni skulle se mig när jag skulle in i bilen...kunde ju knappt böja på benet, det gjorde ju så ont. Inte vet jag hur men jag lyckades krångla mig in. Sen skulle benet lyftas och få foten på kopplingen...det var en historia för sig. Egentligen var jag nog en liten fara i trafiken...

När jag kom hem plockade jag fram mina kryckor som jag hade när jag gick med benet och foten gipsat. Det blev en liten avlastning, behöver inte stödja fullt på benet. Letade fram värktabletterna jag fick så dom ska jag ha i beredskap till natten.
Mannen har fått ansvar för rastning av töserna, så får jag vila...

I morgon är det en ny dag, en lite lättare arbetsdag (tror jag) och så är det rallylydnadskursen på kvällen. Då ska jag vara i gång igen...

Ha en trevlig kväll!