Yes!

I måndags va det mycket att göra på jobbet och så hade vi personalmöte...märkligt att möten alltid drar ut på tiden. Det var många bra diskussioner.
Efter jobbet åkte jag vidare till Tiarp...måndagar fixar jag ju för Echo.
Jag gick där och grejade i lugn och ro...då kommer "stallkillen" på sin fyrhjuling...Kan du komma och hjälpa mig, en häst har smitit ut och går på stora vägen.
Lugnet blev till stress. In i bilen, körde ner till vägen, skulle stoppa trafiken, men bilarna hade redan stannat. Å där står den stora hästen helt lugnt tvärs över vägen...han såg så ståtlig ut. Det var inga problem att få in honom...tack och lov...och alla som stannat tog det lugnt, började inte köra innan vi kommit förbi dom.
Efter Tiarp skulle Töserna ha sitt. Vi körde ner till Heden så dom fick springa av sig all energi. Det var soligt och riktigt skönt så vi gick där ganska länge.
Hem igen och förbereda sig för kvällens prov. Vi hade det teoretiska provet i Tävlingssekreterarutbildningen och jag måste erkänna att jag var riktigt jäkla nervös. Gittan kom och hämtade mig och på vägen gick vi igenom frågor som vi kände oss osäkra på, så där i sista sekunden. När vi satte oss i rummet, fick våra frågor, då kände jag...f-n om jag inte fixar det. Så fick vi läsa igenom alla innan vi började svara på dom och klart första frågan var en av dom som jag och Gittan pratat om. Dom andra frågorna kändes "lättare"...detta kommer jag att fixa.
Det var bara till att plocka fram lugnet och tänka till och snart kändes det bra, riktigt bra.
När vi var klara blev det fika under tiden som proven rättades och klart vi diskuterade vad vi hade svarat på dom olika frågorna.
Så får vi då domen...alla hade klarat sig...så jäkla skönt...och jag hade full pott, alla rätt...då va man nöjd med sig själv. 

I går var vi några på jobbet och några från styrelsen som tjabbade en massa och hade jättekul. Det blev många bra diskussioner och många goa skratt.
Sen va jag på medarbetarsamtal. Nu är det bara 6 veckor kvar sedan går mitt "vik" ut och jag kommer troligen inte att försöka få det förlängt.
Jag har ställt upp mig på vikariepool på olika ställen inom vård och skulle jag få timanställning och bli inringd vill jag kunna komma direkt.

Idag har vi varit vid Heden och motionerat. I 2 dagar har vi haft vårsol men idag fick vi ett helt annat väder...frostigt och vackert.
Jag har gillrat en musfälla i garaget och en i bilen...har en mus som varit i min bil, tuggat sönder en del saker och lämnat små visitkort.

Tiden bara rusar iväg...

Vad har hänt dom senaste 2 veckorna? Egentligen inte så mycket, därför har jag inte skrivit något. Men jag vet att ni är ett gäng som inte har FB men ändå vill veta lite vad som händer.

Förra veckan hade vi årsmöte i SBK Halmstad, ett av dom bästa årsmöte jag någonsin har varit på. Folk satt inte bara tysta som dom oftast gör och vi fick 2 omröstningar. Efter mötet blev vi bjudna på smörgåstårtor, kaffe och kaka...bara så gott!

På söndagen var det sista deltävlingen i Rallylydnadscupen som vi tyvärr inte kunde vara med i...Nicita var ju opererad. Jag var där och hejjade på våra kompisar. Jag och Nicita fick pris, 7:e bästa hund i avancerad klass...inte illa för mig och den pratglada tösen.

I måndags var det åter dags för tävlingssekreterarutbildningen, sista gången innan proven. Det är mycket att hålla reda på, finns massor med regler som man inte alltid tänker på som tävlande. Jag tror att jag har koll på det mesta men på några frågor är svaren svåra att formulera...kan bli långa romaner *s* Bättre att skriva för mycket än för lite...

I onsdags var vi och tog stygnen på Nicita...gick bra, hon låg så stilla. Det hade blivit lite var i såret och lite eksem jämte såret...tror hon har kommit åt och slickat lite trots kragen. Vi har "plåstrat" såret så nu kan hon inte slicka på det...dumt att vi inte gjorde det från början men men...det är lätt att vara efterklok.
När vi varit hos veterinären åkte vi till Heden där dom fick springa av sig. 10 dagar med bara koppelpromenader är ingen hit och definitivt inte med en fartfylld hund. Jisse så dom sprang....

Torsdag var det jobbet på eftermiddagen. Vi fick 2 nya elever i nybörjargruppen som aldrig ridit innan så jag fick ta mig an den ena. Det tar på krafterna att gå och springa jämte dom en hel lektion och vara fullt koncentrerad. Oftast händer det inget men för säkerhets skull finns man jämte dom.

I går fick vi besked om tumören och den va godartad så nu kan vi andas ut. Vi vill tacka alla våra vänner som har tänkt på oss och stöttat oss...Ni är guld värda!

En händelserik dag...

Igår hände det en del.
Först lämnade jag Nicita i Våxtorp, hon skulle opereras.
Vidare till stallet för jobb. När jag kom dit ville killarna ha frukost så efter 10 minuter i stallet fixade jag frukost.

När vi satt och fikade kom en tjej och ville ha hjälp med en hund som blödde kraftigt från en tass. Den stackarn hade slitit av en klo. Jag konstaterade direkt att den behövdes köras till en veterinär. Jag ringde vår veterinär men hon hade fullbokat...skit med. Vi får ringa Slöinge men innan jag ringde kom jag på...vi har ju travbanekliniken. Där kunde dom ta emot hunden direkt så dit körde vi. Den fick lugnande, somnade gott, och blev behandlad. Dom ville inte att vi skulle åka innan hunden hade vaknat till liv...han sov gott så vi fick vänta en stund.
Den stackars tjejen med sin hund bodde utanför stan, hade åkt buss in till stan, så jag körde henne hem, bodde i skogen.

Sen var klockan så mycket så det blev Tiarp direkt. Efter det åkte jag hem till Kaisa, hon låg innanför dörren, saknade oss, hon var ju helt ensam.
Ut på en långpromenad med henne, lite mat i magen, sen bar det av till Våxtorp för att hämta Nicita.
Hon var pigg och tjabbig...hade charmat personalen så dom ville att hon skulle få stanna hos dom. Dom hade bara massor av positivt om henne, söt och pussig, otroligt snäll och trots miljön var hon trygg. Det är härligt att höra om sin lilla tös.

Hem, inom Grizzly för att köpa ett vanlig halsband att sätta fast tratten med. När vi kom hem började Kaisa nosa på henne, reste lite ragg och då gjorde Nicita det också...dom gick nästan och mätte varandra. Fick stopp på det, tänkte att dom ryker ihop men det blev snart som vanligt.
Nicita fick av sin tratt, fick mat...hon var något lite hungrig.

Sen skulle jag på tävlingssekreterarutbildningen så då åkte tratten på igen. Även om husse var hemma tog jag säkra före...han kunde ju glömma att ha koll på henne.
Jag var borta i 3 timmar och hon hade gått runt och gnällt hela tiden. Det hjälpte inte att han pratade och försökte gosa med henne...nej, jag vill att min matte kommer hem.
När jag kom hem till en orolig hund åkte tratten av och vi gick ute en liten runda. Hon är ju en hund full av energi, inte lätt att bara rasta henne i koppel i 10 dagar.

Till natten skulle ju tratten på igen och genast blev hon orolig så hon fick ligga i min säng. Det tog en lång stund innan hon kom till ro å inte kunde jag somna. Det blev en orolig natt, inte mycket sömn, men fram på morgonen somnade hon gott och snarkade men då var det inte lång stund innan jag skulle upp.

Husse skulle jobba hemma på förmiddagen så hon slapp vara ensam men tratten åkte på igen. Hon gillar inte att ha den. Fick tips idag om en annan sorts "tratt" en mjuk som man blåser upp, mer som en krage. En sådan ska vi iväg och köpa.
Jag gick hem tidigare från jobbet, dom var ensamma när jag kom och hon var så olycklig...lycklig när tratten åkte av.

Nu ska vi sova en liten stund, jag i alla fall...är helt slut.
 

Hundar och kalas

Idag var det åter dags för hundträning i Halmstad Hundarena tillsammans med Ingrid och Bellman. Vi bjöd även in Anki som kom med sina och Erikas hundar, Ture, Rambo och Lilla My.
Det blev en kanonbra träning för oss alla och det filmades en del.
Konstigt nog var Nicita så gott som tyst hela tiden. Kan det bero på mitt sätt att vara? Eftersom vi inte kan vara med i sista deltävlingen i Rallylydnadscupen så tror jag att jag "slappnade" av, det blev liksom inget krav...om ni förstår hur jag menar.
Efter träningen fikade vi med Ingrids mumsiga chokladmuffins.

På eftermiddagen tog jag och Töserna en tur till Heden så dom fick rusa av sig. Det skulle vara kul att sätta en "runkeeper" på Nicita, se hur långt hon springer jämfört med hur långt jag går.

Senare på eftermiddagen hämtade jag Ylva, vi skulle hem till Marje på födelsedagskalas. På vägen åkte vi inom Eurostop, fixa present. Det satt en gammal schäfertik uppbunden utanför affären, satt på en våt handduk. Vi blev så illa berörda av synen, pratade med hunden innan vi gick in i affären. När vi kom tillbaka satt den stackarn kvar, vi satte oss i bilen för att vänta och se vad som skulle hända. Ganska snart kom matte och hämtade sin hund. Det såg nog värre ut än vad det var...

Kvällen skulle avslutas med fotbollsunderhållning men efter en halvlek lämnade jag tv-soffan. Hur kan ett landslag spela så uselt...pinsamt.
Då är det tur att man har en dator och fb...

Ön med kompisarna

I går blev det en körig, stressig dag på jobbet.
Då va det skönt att få ge sig ut i skogen, det var ett kanonväder. Jag hämtade Ylva så åkte vi till Ön där vi mötte upp Marje och Oden. Vi gick runt sjön och hade det riktigt mysigt.
Väl tillbaka till bilarna tände vi grillen och grillade korv...som bara smakar så gudomligt ute i skogen. Cecilia och Gabriel kom ut till oss och hade med sig lilla Dixie. Det är spring i den lilla tösen så vi gjorde lite sök med henne, behövde både få springa och jobba lite. För att vara första gången var hon jätteduktig. Dixie är en liten goldenvalp, kan hon vara 4-5 månader.

Oden, vår grillmästare