Fy f-n med knott

I kväll var jag och Marje i skogen med våra hundar. Vi hann inte mer än ut ur bilarna innan vi blev attackerade av knott. Dom var som en vägg runt oss och det hjälpte inte med Mygga.
Vi la varsitt spår till hundarna och under tiden dom skulle ligga till sig gick vi en runda, vi kunde inte stå stilla för alla dom hemska krypen.
Både Kaisa och Nicita flackade en del i sina spår men hittade alla apporter. Oden gjorde ett bra spår, löste det fint trots att det bitvis var väldigt svårt. Det låg utmed ett stängsel och spåret hade flyttat på sig in på andra sidan. Men han är en duktig spårhund så han fixade det.
När vi hade spårat var det dags för en fika...men vi fick gå omkring, gick inte att sitta ner för alla knotten.

När vi var ute och gick snubblade Kaisa till med ett framben och sedan haltade hon lite. När Nicita spårade hände något för hon började halta. Så dom fick nöja sig med varsitt spår...dom hade ju varit ute på Hitta Vilse och fått jobba där.
Oden däremot fick göra uppletande...ett föremål var ordentligt gömt. Han hade det i nosen men hade svårt att hitta men så ställer han sig och vädrar upp i trädet. Han markerade en snitsel men fortsatte att leta och duktig som han är hittade han föremålet. Nästa satt en bit upp i ett träd och det hittade han lätt.

När vi körde hem kom det en räv upp mot vägen. Jag stannade och räven sprang tillbaka in i skogen, han hade något i munnen. Jag väntade någon minut innan jag körde och då såg jag honom i backspegeln, han sprang vidare på vägen.

Rävar är bara så söta

Hitta Vilse igen, med andra barn

Så var det dags igen att Hitta Vilse-barnen.
I dag gick det som på räls. Gruppen bestod av 7 barn och 3 fröknar, delade upp dom i 2 grupper. Det var inga problem för Nicita att hitta barnen och glädjen var stor när vi kom fram. Dom andra grupperna har jag pratat om att hundar kan skälla när dom hittar men när jag går med Nicita i lina så skäller hon inte. Någon undrade hur det lät när hon skäller så hon fick visa...låter som hon är arg...men det är hon ju inte.
Som vanligt avslutades det med pannkakor med sylt och kaffe. Töserna fick också pannkakor och Gördis hade med tjurmuskel som dom fick smaska på.
Lite bilder från dagens avslutning

Hitta Vilse

I dag har jag och Töserna tillsammans med Gördis polis varit på dagisbarnens Hitta Vilse-avslutning.
Dagisbarnen i Oskarström lär sig hur man ska bete sig om man kommer vilse.
På avslutning kommer jag eller Gittan med våra hundar och berättar om hur hundarna kan hitta dig om du är vilse. Vi berättar hur vi jobbar med våra hundar, att hundarna är snälla, hur vi gör med hundarna om vi vet att du är hundrädd.
Avslutningen är i skogen och idag var det Nicita som skulle leta efter dom men hon hade lite problem. Dels var det andra barn nära oss som lekte och Nicita hade svårt att släppa dom. Sedan kom det en tant med 2 små bjäbbiga hundar som störde.
Men till slut hittade vi alla barnen, dom hade hittat ett svårt gömställe och det var helt vindstilla. Glädjen var stor när vi kom. När alla barnen är hittade äter vi pannkakor med sylt och så klart fick mina Töser varsin.

När vi var klara tog jag vägen inom klubben och tjabbade med Thom, sen åkte vi till Stora Skärsjön. Jag gick ut i vattnet och fick med mig Nicita som simmade omkring. Kaisa gick ner tills vattnet nådde magen...där stannade hon.

Lite bilder från avslutningen

Alla barnen

Gördis barnen och fröknarna

Nicita har hittat barnen....

...och blir ompysslad

killen till höger är hundrädd, höll sig först vid sidan om... 

...men han och Töserna blev riktiga kompisar

han är så stolt att han vågar klappa Nicita

Personalen trodde aldrig att han skulle våga gå fram till Töserna

Det är en lycklig kille. 

Hopptävlingar hela helgen och frukostfest

Det började på fredagen med första start kl 12.00 sen var det full rulle till kvällen. Jag satt i domartornet tillsammans med domaren och Emma. En sköter tidtagning och felräkningen via datorn och en fyller i protokoll manuellt och vi tar även tiden manuellt...allt som en säkerhet och domaren ropar in rätt ekipage och redovisar rätt resultat och tid...plus en massa administrativ jobb som folk inte riktigt vet om att det förekommer.
Fredagen började inte speciellt bra för oss. 5 minuter i 12 lägger ljudanläggningen av och då gäller det att inte få panik. Yvonne, vår domare, har varit med på många många tävlingar så hon behöll lugnet...vi fixar det. Tur nog hade hon en ringklocka med så vi kunde få ut en startsignal, resten lutade hon sig ut genom fönstret och hojtade så högt hon kunde.
Vid ett flertal tillfällen kom folk och undrade om vi kunde höja ljudet, det hörs inget...ganska skrattretande eftersom vi fick ut informationen om anläggningen. Efter någon timma hade någon hittat en megafon så det gick lite bättre men det blev ofta rundgång i den.
Det kom 2 killar som jobbar med TV och Radioteknik, fick ta anläggningen med sig för att försöka lösa felet. Efter ca 4 timmar hade vi en fungerande ljudanläggning...äntligen.
Tävlingen höll på länge, jag var hemma ca 21.30.

Lördagen började hemma hos Victor och Linda. Victor hade sitt födelsedagskalas på morgonen, en härlig frukostbuffé, kändes som en hotellfrukost. Fint väder som det var hade dom dukat långbord ute i den lummiga trädgården. Kaffe och tårta hör ju till födelsedagskalas, en supergod crisptårta bjöds det på.

Efter kalaset var det åter dags att inta domartornet...med en fungerande ljudanläggning.
I dag var det jag och Lisa som satt tillsammans med Yvonne. Domartornet brukar vara som en bastu men vi lyckades med hjälp av lite tvärdrag få en behaglig temperatur, nästa så vi emellanåt småfrös lite. Men det är bättre det för koncentrationen måste vara på topp hela tiden...får inte missa ett nedslag eller tiden.
I dag kom Emma och avlöste mig vid 17-tiden. Då mockade jag hagen och fyllde på vatten och det blev en liten mysstund med Echo innan jag körde hem. Chillade en stund, in i duschen och sedan tillbaka till Ridhuset. Grillparty väntade för oss funktionärer.

Det bjöds på en mumsig grillbuffé med grillspett, flera olika sorters sallader, olika sorters "röror" och såser,  vitlöksbröd, vit vin och rosévin. Ja det fanns allt för ett lyckat grillparty.
Alla var ganska möra i både huvud och kropp så vi bröt upp ganska tidigt.
Väl hemma såg jag lite av ESC, dom sista låtarna, sen låg jag i sängen och tittade med ett halvt öga  på röstningen.

Söndagen började med att jag försov mig...pinsamt...Vaknade kl 8.50, skulle vara på plats kl 9.00...nu blev det fart. Kl 9.14 svängde jag in på parkeringen...gick hyfsat snabbt *s*. Tur att jag inte behövde äta frukost,  det får vi på plats. Det pinsamma var att det var min dotter som var funktionärsansvarig så det var henne jag fick ringa. Hon har en förmåga att stressa upp sig, helt i onödan, men Lisa som satt i domartornet lugnade henne...vi löser det...och det gjorde dom.
Emma kom och avlöste mig vid 13-tiden så då gick jag och åt lunch i cafeterian tillsammans med ett gäng funktionärer. Annars får vi fika och äta i tornet under tiden som tävlingen håller på...vi kan liksom inte avbryta tävlingen.
Det var skönt att komma hem tidigare än jag hade beräknat och Töserna blev överlyckliga...ÄNTLIGEN är hon hemma.

Banvandring

Lite av banfunktionärerna

Väntar på maten 

Kvällens grillmästare

Samling vid grillen

Mors Dags-blomma från min dotter

Kan man vara mer än nöjd?

Som jag sliter med ekvationerna och måste erkänna att det börjar lossna...tycker det går riktigt bra.
Men i allt pluggande...dom grå får sannerligen jobba...måste man pausa.
Vi har ju haft ett underbart väder så utevistelser har varit ett måste.
I onsdags var jag, Marje och Ylva ute i skogen med våra hundar. Jag och Ylva kom lite tidigare så vi gick med hundarna till sjön. Zacko badade och simmade, Töserna gick knappt ner i vattnet...badkrukor.
Eftersom det var så varmt ville vi inte köra för hårt med hundarna. Oden har ju så mycket päls, han har det jobbigt i värmen. Så det fick bli lite enkla övningar...uppletande. Detta gillar dom...jisses som dom jobbade. Oden är kanonduktig på detta så Marje utmanade honom...hängde föremålet uppe i ett träd. Som han letade...kände ju doften men var är den. Så himla kul att stå och titta på honom...han gav inte upp. Vilken lycka när han fick syn på den och lyckades få ner den.
Det gick åt mycket vatten och klart att vi tjejer skulle fika...det hör ju liksom till. Det var min tur att ta med...tänkte överraska med något lite extra...det har varit lite bemärkelsedagar...ja inte jag.
Körde inom Östras Bageri och köpte Estelle-bakelser...då dom var såååå goda. Klart att hundarna också får lite godis...fattas bara...men ingen bakelse.

Estelle-bakelsen

Vi avslutade med budföring och det var bara Nicita som hade fullt ös...det gick lite saktare för dom andra.

Jag fortsätter slita med mina ekvationer och det är tur att jag har en man som är ganska duktig på det...han får agera lärare. Men jag tror nog att jag ska klara provet...om jag inte blir för nervös så det låser sig. Det känns bättre och bättre och ekvationerna blir svårare och svårare...en ganska häftig utmaning och jag blir allt lite stolt över mina framsteg. Det går nog att lära gamla hundar sitta.

Torsdag efter lunch åkte jag till skogen, till Skärsjön med Töserna. Jag gick ner i vattnet och hade en godispåse med mig. Nicita ville ha men hon bottnade inte där jag stod och då går hon inte längre. Jag lockade och lockade och snart var frestelsen för stor...hon simmade till mig. Hon tycket nog att det är ändå var ganska skönt, hon fortsatte att simma runt mig. Hon simmade tillbaka in i land men kom tillbaka ut till mig flera gånger. Kaisa satt på land och tittade på oss... gick ner och doppade tassarna men inte mycket mer.
Innan vi skulle åka hem igen testade jag om hon gick i...inga problem att simma ut till mig. Nu ska vi fortsätta med vatten/simträning så kanske hon till slut går i själv.
Det får bli en utmaning för mannen när dom ska tillbringa stora delar av helgen i stugan...jag ska vara funktionär på HFK:s stora 3-dagars hopptävling.

Snopen!

Det ringde en tjej på min mobil och ville prata el-avtal.
Jag undrade varför hon ringde på min mobil. Jo det var det telefonnummer som stod på adressen.
Jag vill hjälpa er med ett bättre avtal.
Men jag har inget avtal.
Ni måste väl ha ett avtal.
Jag har inget.
Men det står kanske på någon annan.
Möjligt att det gör.
Vet du inte det?
Vem har sagt att jag verkligen bor på den adressen?
Å så tänkte jag inte. Då tackar jag för mig.

Jag vet att jag var taskig men kunde inte låta bli. Är så trött på alla dessa försäljare som ringer. Vet att det är deras jobb men jag vill ändå slippa dom.  Detta är en anledning till att vi har hemligt hemnummer. Hade sagt upp vårt tidigare abonnemang men med vårt nya bredband ingick det. Då valde vi att ha det hemligt.

Jisses vilken lördag det blev

Först besök hemma hos ett antal konstnärer i Laholms-trakten. En fika på Café Cecilias uteservering.
Sen till Mickedala och filma tjejerna på deras dressyrträning...fasiken så duktiga dom är. Efter träningen och när alla hästar fått sitt träffades vi i cafeterian för lite snack...jaja lite och lite...faktiskt ganska mycket. Men vad annat kan det bli med 9 pratglada tjejer. Vi åt pizza och blåbärspaj...en helmysig kväll.
Vi skulle kolla filmen och analysera men tiden bara rann iväg så jag fick skippa filmen...skulle ju hem till CL-finalen.
Å du milde tid vilken final det blev. Jag var helt genomsvett och hjärtat hoppade upp i halsgropen flera gånger. Att jag inte dog dom sista 10 minuterna när Bayern gjorde mål...men vad f-n ska vi inte vinna. Då kommer Drogba och sätter den....yeeeeesss, matchen lever. Förlängningen blir ytterligare påfrestande för mitt arma hjärta. Bayern får en straff...jaha där var den finalen förlorad...men ett under kom...Chec tar straffen. Herre du milde tid...att soffan höll. Men sen blir det något jag tycker att synd...det ska avgöras på straffar, att man inte att under 90 minuter plus 2 x 15 minuter kan avgöra.
Jag vågade knappt titta...tokig tycker många...men jag är som jag är.
Det blir "mina" grabbar som vinner Glädjen är stor, kan knappt inte fatta det. Sms:en haglar in från alla mina chelsea-kompisar...Vi har vunnit CL...kan ni fatta.

Chelsea...CL-vinnarna

Glädjen är stor

Matchvinnarna

Lyckliga...bara förnamnet

Här hade jag velat vara med