Kaisa fick åka akut till Slöinge Djursjukhus i tisdags, hon hade störtblödningar. Det såg ut som ett blodbad så det var bara att ge sig iväg.
Vi fick träffa en ung veterinär, det togs en massa prover och man röntgade lungorna, undrar varför när hon hade blödningar. Dom hittade inget utan sa att vi behöver ta ett ultraljud, kan vara något med livmodern. Tyvärr har vi ingen veterinär som kan göra det ikväll och i morgon onsdag är ultraljudsapparaten upptagen hela dagen så det får bli på torsdag.
Hon får stanna här över natten så vi kan ha koll på henne. Fortsätter hon att blöda lika mycket får vi kanske operera henne och då undrar jag vad dom ska operera eftersom dom inte vet vad som är fel på Kaisa. Jo, då tar vi bort livmodern. Men om det nu inte är den? Jag fick inget vettigt svar.
Det blev att jag lämnade henne där över natten så skulle dom ringa på onsdag morgon.
Dom ringer och säger att Kaisa fortfarande blöder. Tyvärr finns det nog ingen tid på torsdag för ultraljud utan det kanske inte blir innan fredag.
Men det måste väl finnas för akuta fall.
Vi räknar inte Kaisa som ett akut fall.
Detta är inte acceptabelt, man behandlar inte ett djur på detta sätt. Då hämtar jag hem henne och åker till Våxtorp.
Ja det är ju ditt beslut. Men dom kanske inte kan ta henne. Och det är kanske inte så kul för dig att ha Kaisa hemma, hon kladdar ju ner med sina blödningar
Då gick jag i taket och det blev en mycket hetsig diskussion oss mellan.
Jag ringer till Våxtorp, berättar hela historien. Men så kan dom inte göra. Hämta henne och kom till oss och gör det direkt. Se till att du får hennes journal och röntgenbilder och att dom låter kanylen sitta kvar så slipper hon bli stucken igen.
Jag kör till Slöinge. Journalen kan jag få, kanylen ska dom ta bort och bilderna skickar vi inte med. Å så arg jag var...bad dom ringa till Våxtorp. Då gav dom med sig om journalen och kanylen men bilderna fick jag inte. Skit samma tänkte jag, ville bara komma därifrån.
Väl framme i Våxtorp gick jag med henne så hon skulle få kissa innan vi gick in. Då behöver hon bajsa och avföringen är en kletig svart sörja
Dom tar hand om oss direkt. Gör en liten koll på henne, tittar på journalen, vill se bilderna som jag inte fick med. Då ringer dom Slöinge som snällt får maila dom.
Det tas ultraljud och dom ser att det är cystor på ena äggstocken, den andra kan dom inte se för hon hade så mycket gaser. Hon måste opereras så du får lämna henne här. Vi ringer när allt är klart och berättar hur det har gått. Efter ett par timmar ringer dom.Vi vågar inte operera henne idag, vi vill inte söva henne för hon blöder så mycket och har bajsat en gång till, en svart rinnande sörja. Hon har en tarminflammation så hon får dropp och antibiotika så avvaktar vi till i morgon.
Den natten sov jag inte många timmar...vår stackars lilla Kaisa.
Torsdag lunch (Kaisas födelsedag) ringer veterinären och berättar att dom inte vill vänta längre, dom måste få stopp på blödningen och vi bedömmer att det ska gå bra. Vi hör av oss när operationen är klar. Fy fasiken vilka hemska timmar jag hade innan beskedet kom. Hon hade cystor på ena äggstocken och livmodern var blodfylld och tarminflammationen var ingen hit. Allt hade gott bra och hon fick morfin så hon inte skulle ha ont. Vi ringer i morgon så får du veta hur hon mår. Äntligen kunde jag andas ut lite.
Fredag morgon ringer dom, Kaisa mår inte helt bra, visserligen lite bättre, men hon blöder fortfarande. Vill inte äta och går bara med ut och kissar sen vill hon in igen. Hon får stanna här över helgen så vi har henne under uppsikt och vi ska ge henne något extra gott så hon får i sig lite mat.
Lördag och söndag skulle jag vara funktionär på SM. Gun hade fixat boende i en stuga, hon är bara så gullig, men jag valde att åka hem, kände mig inte helt i form.
Så hela lördagen var jag på SM i Falkenberg, hjälpte till i serveringstältet och servade domartälten med fika och godsaker. Jag hade så himla roligt, vilka tjejer jag jobbade tillsammans med
Veterinären ringde på förmiddagen och berättade att Kaisa mådde så mycket bättre. Åt med god aptit och hade skuttat lite när dom var ute. Snacka om att jag blev glad och lättad och tjejerna i tältet kramade om mig...det var så det brände i ögonen.
Jag hade flera rallykompisar som tävlade, både i Falkenberg och i Höganäs. Det gick kanon för alla, jättekul.
Hanna med sin goa Bacardi tävlade i lydnadsSM, dom är ett så underbart team. Tyvärr så föll dom på målsnöret...synd för dom var värda att få vara med i finalen.
Bacardi, vår Prinsessa, hennes färg är rosa så vi var några stycken som hade något rosa på oss, äkta supporters. Jag tror att vi supporters var mer nervösa än vad Hanna var, vi höll tummarna hårt hårt.
Söndag morgon kör jag åter till Falkenberg. Tittar på Hanna och Bacardi som får vara visningshund på SM-finalen, det är stort det också. Åter en dag med ett härligt team och Bacardi är en så glad och positiv hund...dom är helt underbara att titta på. Å det blev massor av applåder och några som jag stod jämte sa...dom skulle ju vara med i finalen.
Jag hinner inte vara med så länge innan veterinären ringer. Kaisa mår så bra idag så hon får åka hem. In till tjejerna i tältet...jag åker nu ska hämta Kaisa. Dom blev lika glada som jag, kom och kramade om mig...Härligt att hon får komma hem.
Så nu är hon hemma, har fått lite godsaker, en försenad fördelsedagsfest.
Det är inte bara vi 2-benta som har varit oroliga. Nicita har förstått att något inte står rätt till, har varit som ett plåster på mig. Har inte varit någon fart på henne och i går när hon och husse var i stugan låg hon mest och tittade på honom när han jobbade...hon som brukar fara omkring som ett tossa.
Kaisa ska på återbesök om en vecka, dom vill ta lite prover och se att allt är bra och så ska dom ta stygnen.
Både jag och Kaisa hälsar och tackar för allas stöd och värmande ord och alla grattishälsningar Kaisa fick på sin 11-års dag. Vad gjorde vi utan alla våra kompisar!
