Kaisa...

.....Kaaaisa
Henne kan man ju ropa på, hon hör ju inte.
Åkte till klubben med töserna, trodde vi skulle vara ensamma där...men så blev det inte. Vi gick den långa rastrundan, Kaisa i sele och flexi, Nicita fick springa lös.
När vi gått rundan träffade vi Anki så vi stod och tjabbade en stund, släppte töserna i rastgården. Tänkte att dom kan springa omkring lite, men dom stod mest hos oss...tokiga hundar.

Sen åkte alla hem så jag gick ut på planen, släppte Kaisa, jag tycker synd om henne som får gå kopplad den mesta tiden, Nicita fick springa efter en boll. Trodde att Kaisa skulle hålla sig hos oss...trodde alltså. Nej Kaisa börja lufsa iväg i sin egen lilla värld, jag ropade och hoppade, viftade med armarna, men hon varken hörde eller såg.
Jaja jag får gå och hämta henne men hon gick fortare och fortare som att hon kände på sig att jag var efter henne. Till slut slängde jag ett koppel efter henne för att få kontakt med henne men hon drog bara in rumpan och fortsatte sin egen väg.
Jag började springa, hon vände på huvudet och tittade på mig och började springa...måste sett komiskt ut. Men så fick hon syn på bilen och vände stegen dit...yes nu hade jag henne tack och lov. Så in med henne i bilen sen gick jag tillbaka till planen med Nicita. Blev lite träning men mest bus med bollen och sedan lite uppletande.

Ja lilla Kaisa...inte lätt att vara döv.