...både på jobbet och hemma.
Som jag har skrattat idag. Har man en massa ungdomar runt sig kan det bli hur tokigt som helst...och idag har det varit tokigt.
Så hade vi en liten ponny som var med på dagridlägret...fick inte följa med dom andra ner till stora hagen på morgonen. När ridlägret va slut och han ställdes in hos sig tyckte han efter en stund...banne mig att jag ska ut, lyckades smita ut och galopperade ner till den tomma hagen...alla hästarna hade kommit in. Det va en himla tur att han sprang dit men han visste var han brukar vara på dagarna och där finns det ju gott om mat.
Vi skickade ner 3 ungdomar för att hämta hem honom men se det ville inte han. Efter en lång stund gick jag ner och som han galopperade runt, inte ville han fångas in. Efter många om och men fick vi tag på honom.
Ikväll tog jag med Nicita till klubben för lite rallyträning. Anki hade satt upp en bana...hon är en klippa...som vi gick.
Jag hade inget godis i fickan utan vi satsade på externbelöning...och det gick galant idag...så himla nöjd med henne.
Mina kommandon va klara och tydliga och jag berömde ganska mycket med en mjukare röst. Hon behöver beröm på banan, få bekräftat att hon gör rätt. Uteblir berömmet kommer ljudet, osäkerheten.
Vi gick banan 2 gånger och båda gångerna gick det riktigt bra.
Sen fikade jag, Anki och Bengt och innan vi åkte hem gick vi en runda.
Väl hemma gick jag och Kaisa ut en lång promenad...hon behöver också få lite egentid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar