Kan man vara mer än nöjd?

Som jag sliter med ekvationerna och måste erkänna att det börjar lossna...tycker det går riktigt bra.
Men i allt pluggande...dom grå får sannerligen jobba...måste man pausa.
Vi har ju haft ett underbart väder så utevistelser har varit ett måste.
I onsdags var jag, Marje och Ylva ute i skogen med våra hundar. Jag och Ylva kom lite tidigare så vi gick med hundarna till sjön. Zacko badade och simmade, Töserna gick knappt ner i vattnet...badkrukor.
Eftersom det var så varmt ville vi inte köra för hårt med hundarna. Oden har ju så mycket päls, han har det jobbigt i värmen. Så det fick bli lite enkla övningar...uppletande. Detta gillar dom...jisses som dom jobbade. Oden är kanonduktig på detta så Marje utmanade honom...hängde föremålet uppe i ett träd. Som han letade...kände ju doften men var är den. Så himla kul att stå och titta på honom...han gav inte upp. Vilken lycka när han fick syn på den och lyckades få ner den.
Det gick åt mycket vatten och klart att vi tjejer skulle fika...det hör ju liksom till. Det var min tur att ta med...tänkte överraska med något lite extra...det har varit lite bemärkelsedagar...ja inte jag.
Körde inom Östras Bageri och köpte Estelle-bakelser...då dom var såååå goda. Klart att hundarna också får lite godis...fattas bara...men ingen bakelse.

Estelle-bakelsen

Vi avslutade med budföring och det var bara Nicita som hade fullt ös...det gick lite saktare för dom andra.

Jag fortsätter slita med mina ekvationer och det är tur att jag har en man som är ganska duktig på det...han får agera lärare. Men jag tror nog att jag ska klara provet...om jag inte blir för nervös så det låser sig. Det känns bättre och bättre och ekvationerna blir svårare och svårare...en ganska häftig utmaning och jag blir allt lite stolt över mina framsteg. Det går nog att lära gamla hundar sitta.

Torsdag efter lunch åkte jag till skogen, till Skärsjön med Töserna. Jag gick ner i vattnet och hade en godispåse med mig. Nicita ville ha men hon bottnade inte där jag stod och då går hon inte längre. Jag lockade och lockade och snart var frestelsen för stor...hon simmade till mig. Hon tycket nog att det är ändå var ganska skönt, hon fortsatte att simma runt mig. Hon simmade tillbaka in i land men kom tillbaka ut till mig flera gånger. Kaisa satt på land och tittade på oss... gick ner och doppade tassarna men inte mycket mer.
Innan vi skulle åka hem igen testade jag om hon gick i...inga problem att simma ut till mig. Nu ska vi fortsätta med vatten/simträning så kanske hon till slut går i själv.
Det får bli en utmaning för mannen när dom ska tillbringa stora delar av helgen i stugan...jag ska vara funktionär på HFK:s stora 3-dagars hopptävling.